Så förbannat jävla

The Dandy Warhols Are Sound strömmar ur mina högtalare. Lite löjlig synth, lite jobbigt. Mycket bas, mycket skönt.

I bokhyllan ligger Andy Warhol's Exposures. Jävligt stadigt och fint ligger den där med ryggen vänd mot mig. Det känns förbannat fint att ha den i min bokhylla.

KÖRV

Efter en roadtrip till en stuga mitt i ingenstans, utanför Hjo, tog Tina luktgranarna till nya nivåer på vägen hem till Göttlaborg.

Två unga män, i en kaffebar, idag

- Jaha, vad ska ni göra ikväll då?
- JAG VILL BADA!
- Men va? Det ösregnar ju ute!
- Ja men det är ju asvarmt i vattnet (döööh!)
- Jag tänkte mer att jag har ju en flaska rom och en videobutik tvärs över gatan...
Den badsugne mannen tänker efter lite och säger efter en drömmande blick:
- Ja, och jag har ju iochförsig vodka och en flaska wiskey

Jag kan inte dra andra slutsatser än att det är dags att införskaffa en flarra rom för att få sin vilja igenom med sina vänner.

Vindsrummet

Jag ska civilisera Stockholmarna med snus och svartklubb

Jag har aldrig gillat Stockholm. Trots att jag knappt upplevt staden. Helt olegitimt har jag avskytt vår huvudstad. Något har hänt. Plötsligt vill jag inget annat än dit och uppleva en annan sorts puls. Självklart skulle jag göra invånarna medvetna om vad livet egentligen handlar om också, ungefär som när amerikanarna kommer till Pocahontas by och ska civilisera dem, ska jag inviga huvudstadsfolket i allt vad snus och svartklubbar innebär för livets mening. Kanske kan detta Stockholmssug ha ett visst samband med boken som hänger med i väskan överallt. Jack -sidan 206 just nu.

Så fick man plötsligt jobb i Oslo...

Fram till i fredags förra veckan trodde jag på Brighton, UK, som min adress i höst. Paniken rådde tung över vindsrummet i BK när jag insåg fakta. I måndags ringde de från Oslo, jag bestämde mig för att ge upp allt och dra dit, ta jobbet som barista på Kaffebrenneriet och allt skulle bli kämpegräjt! Tills jag insåg fakta även på den punkten och brände det snöiga, dyra livet i grannlandet på bål. B-planen Berlin gick i stöpet när jag insåg att jag inte hade något där att göra med inget annat än Martinas heilande till tyskakunskaper. Sen plötsligt skulle jag dra till Indien och bli sådär förbannat prettoperfekt, smutssolbränd och pinnsmal på vitt ris. Inse meningen med livet och sånt va... just det...

Jag ger upp.

Precis som du, emmalisakallepelle svensson

Japp, då var det dags att finna sig själv i Indien, känna pulsen i New York, volontärjobba i Nigeria, bli en bättre människa i Paris och så vidare. Studentmössan har precis kastats i luften och alla ilar runt som skållade råttor, valen är obegränsade för dagens generation och jag är precis likadan som alla andra.