Så förbannat jävla

The Dandy Warhols Are Sound strömmar ur mina högtalare. Lite löjlig synth, lite jobbigt. Mycket bas, mycket skönt.

I bokhyllan ligger Andy Warhol's Exposures. Jävligt stadigt och fint ligger den där med ryggen vänd mot mig. Det känns förbannat fint att ha den i min bokhylla.

KÖRV

Efter en roadtrip till en stuga mitt i ingenstans, utanför Hjo, tog Tina luktgranarna till nya nivåer på vägen hem till Göttlaborg.

Två unga män, i en kaffebar, idag

- Jaha, vad ska ni göra ikväll då?
- JAG VILL BADA!
- Men va? Det ösregnar ju ute!
- Ja men det är ju asvarmt i vattnet (döööh!)
- Jag tänkte mer att jag har ju en flaska rom och en videobutik tvärs över gatan...
Den badsugne mannen tänker efter lite och säger efter en drömmande blick:
- Ja, och jag har ju iochförsig vodka och en flaska wiskey

Jag kan inte dra andra slutsatser än att det är dags att införskaffa en flarra rom för att få sin vilja igenom med sina vänner.

Vindsrummet

Jag ska civilisera Stockholmarna med snus och svartklubb

Jag har aldrig gillat Stockholm. Trots att jag knappt upplevt staden. Helt olegitimt har jag avskytt vår huvudstad. Något har hänt. Plötsligt vill jag inget annat än dit och uppleva en annan sorts puls. Självklart skulle jag göra invånarna medvetna om vad livet egentligen handlar om också, ungefär som när amerikanarna kommer till Pocahontas by och ska civilisera dem, ska jag inviga huvudstadsfolket i allt vad snus och svartklubbar innebär för livets mening. Kanske kan detta Stockholmssug ha ett visst samband med boken som hänger med i väskan överallt. Jack -sidan 206 just nu.

Så fick man plötsligt jobb i Oslo...

Fram till i fredags förra veckan trodde jag på Brighton, UK, som min adress i höst. Paniken rådde tung över vindsrummet i BK när jag insåg fakta. I måndags ringde de från Oslo, jag bestämde mig för att ge upp allt och dra dit, ta jobbet som barista på Kaffebrenneriet och allt skulle bli kämpegräjt! Tills jag insåg fakta även på den punkten och brände det snöiga, dyra livet i grannlandet på bål. B-planen Berlin gick i stöpet när jag insåg att jag inte hade något där att göra med inget annat än Martinas heilande till tyskakunskaper. Sen plötsligt skulle jag dra till Indien och bli sådär förbannat prettoperfekt, smutssolbränd och pinnsmal på vitt ris. Inse meningen med livet och sånt va... just det...

Jag ger upp.

Precis som du, emmalisakallepelle svensson

Japp, då var det dags att finna sig själv i Indien, känna pulsen i New York, volontärjobba i Nigeria, bli en bättre människa i Paris och så vidare. Studentmössan har precis kastats i luften och alla ilar runt som skållade råttor, valen är obegränsade för dagens generation och jag är precis likadan som alla andra.

Jag ska krossa dig, Rasmus Blom.

Efter vilda påtryckningar från människorna runt mig har jag alltså bestämt mig för att återvända till den egotrippade bloggvärlden. Men för att inte tappa det OND-fokus jag beskrivit i inlägget innan, erkänner jag att det främst är för att krossa min fiende Rasmus Blom som med sina små löjliga lockar krokat sig kvar på Gubb-Posten #1 för att besudla musik med sina ovårdade ord. Och oh vad jag älskar denna skamfläck på GP, jag kommer följa dig hänsyslöst och med hårda ord pressa dig att nå toppen. För där hör du hemma mer än många andra musikskribenter med snopp.

I AM BACK

Jag har varit ond. Tänkt onda tankar. Skrivit onda ord. Jag har tillockmed köpt en bok med titeln Onda sagor. Kusligt.

Var har jag hållit hus undrar ni? Jag och min dator hade ett gräl... ja ni vet hur det blir ibland när man umgås för tätt inpå varann. Det blir för intimt helt enkelt.

Jag borde skjutas

Jag vet inte vad jag håller på med. Funderar på att lägga mig under täcket och gråta, ställa mig i hörnet och skämmas, låsa in mig, klippa sönder kontokortet, bege mig på flykt, söka hjälp...

När jag tog studenten den 1 juni hade jag exakt 8320 kronor på kontot. Tjugo dagar senare hade jag bränt 6586 kronor. Eller ska jag säga 329 kronor per dag? SKJUT MIG!

i dagens tidning...

Sista natten med DNV

Mot oändligheten och vidare?


Kanske världens skönaste soffa...

Ölen låg vit på taken och endast chauffören var vaken

SOMMARSOLSTÅNDETSNATTEN

Godmorgon, adjö vackra kväll. Vi har jagat duvor på gatorna i takt med solens klättrande på himnelen. Morgonbuss och tröstlös dans. Bilder kommer om några timmar. Först ska jag se på en film i min varma säng och sedan sova lite kanske...

MAINSTREAM #1

När natten väntar dig igen. När du är galet sugen på en kall öl. När du vill dansa tills solen går upp. När du hoppas på högstadiehångel bakom ett träd. När allt annat känns mörkt och du behöver dra igång peppen inför kvällen hoppas jag att min bästa medicin samlat i en lista kan hjälpa dig till toppen.

Har jag också gjort en spotifylista? Jajamensan! Varför skulle du lyssna på den? För att jag ger dig det du vill ha och inget trams i form av "jag lyssna på såhär cool musik". Nej. Nu kör vi det alla vill ha men ingen vågar be om. Jag ger er det. Njut och dansa framför spegeln!

18:24

Luras inte med mig

Det känns ju NÅGOT snopet när man spenderat midsommarnatten med att helhjärtat försöka njuta av att solen aldrig riktigt går ner, och plötsligt får veta att det egentligen är IDAG som sommarsolståndet är. Man vill ju inte annat än gå och sätta sig på ett parkeringshustak.

I STADEN SOM ALLTID DÖR

Idag vaknade jag upp i en takvåning mitt i stan. Illa kvickt klädde jag på mig och promenerade ut på gatorna. Genom allén, Vasastan, över Avenyn och Heden. Där gick jag med storögd blick i mina jeansshorts, en simpel midsommarafton mitt i stan som alltid dör. Inte en sate så långt blicken nådde. Jag var ensam mitt i storstaden, bortsett från punkarna som promenerade bakom mig med bergsprängaren på högsta volym. Hade det inte varit för punkarna hade det känts hopplöst. Punkare och bergsprängare inger alltid hopp om framtid och fest. Sen plockade jag blommor och såg ett rådjur. Det blir en annorlunda midsommarafton iår.

Fettot och farbrorn

En ung, mycket fet, man stod på busshållplatsen idag. Bredvid honom stod en mycket gammal och tunn farbror. Farbrorn, som antagligen inte ser på amerikanska tv-program där feta människor ofta förekommer, såg med förskräckelse på den feta mannen. Det såg ut precis som om han tänkte "hur gick det till?!" . Jag tänkte att den gamla mannen varit med om det mesta, uppväxt under 20-talets svältkatastrof, krig och grejer. Numera finns det så mycket mat att folk dör av övergödning istället. Jag kunde inte annat än tycka synd om de båda två.

PERMANENT VACATION

Bland kobajs och försupna golfgubbar trampade vi ut på landet. Längs åar och forsar, vattenfall och sjöar, dalar och berg. Det fanns djur att titta på också (!) kossor, får, hästar och fåglar som simmade med sina ungar på ryggen. Fem tjejer, fem mil, två tält, ett dygn. Skönt impulsivt och oplanerat lyckades vi få världens lyxigaste och mest aktiva 24-timmars semester.

DAY #ONE



Jag var avundsjuk på Julias prickigkorv och önskade att jag åt kött...


I bergen ovanför Aspen

Vi byggde bo vid Säveån

DAY #TWO

Idag var en dag i schtekets renaste form


Hejdå!

Jag är Robin Hood himself... typ.

Precis hemkommen från skogarna. Ansiktet solbränt. Mina ben värker. Jag har skrubbat min kropp ren.

Jag återkommer...

Hur dum är du på en skala från ett till 20.0?

Betygen har trillat in genom brevlådan. Jävligt fint känns det. Som en stämpel i pannan på hur bra man är. Eller kanske en kniv i hjärtat när betygen från ettan klistras upp som skamfläckar på det vita pappret. Skamfläckar i form av sömn på nationella prov och sådant. Eller renodlat hat mot surkäringslärare. Det finns en hel historia bakom varje bokstav på det där pappret. Och visst fan var vi bäst på allt, egentligen. Så jävla jobbigt att bevisa det bara, krävde ju en väldans masssa jobb och smörerier. Så här sitter jag, en simpel tisdagsnatt med min nya stämpel i pannan och drömmer om att snittet kan ta mig till England.

Mitt livs kärlek

Detta är min nya. Det är en Wasa, de tillverkas inte längre. Jag har bytt från Kronan, från blått till rosa, från en flört till en kärlek. Fan i helvete vad snabbt det går på asfalten.

Jag vill också

Efter olika spontana infall har jag råkat hamna i den här lägenheten ett par gånger, vid tidpunkten innan morgonbussen börjat gå. Suttit på köksgolvet och ätit ägg till frukost. De som bor där har talat om för mig att de är knäppa.

Sen åker jag hem till svennebk och tänker att jag hellre vill bo i stadsdelen där alla är knäppa. Där landshövdningshusen står på rad och alla är gamla hippies som klipper tuppkam på sina små barn och bara äter ekologiska rovor varje dag. Alla cyklar och är lyckliga och svåra konstnärssjälar på samma gång.

THE B-DAY

Jag lyssnar på L. Ekdahl herself. Du sålde våra hjärtan sjunger hon. Det är djupt. Mina tankar är långt ifrån hennes pretantiösa finsång. Jag är inte ett dugg djup idag. Så jag låter henne sköta det där och käkar bakisbanan som en annan primitiv apa.

Sista natten på klubben med lång hals

Det finns de få kvällar när Göteborg plötsligt inte känns så tomt. Alla människor är plötsligt galet trevliga, det dyker upp intressanta personer och man bondar som fan med människor till höger och vänster. Igår var en sådan kväll. Vi var bara där i tjugo minuter (så jag borde kanske inte uttala mig men): Mussche-festen sög. Visserligen vissa stiliga karlar med skägg (det gillar vi), men Mussche-tamheten var ingenting mot svetten på Svanen, efterfesten med de gamla barnen och hemgång långt in på dagen.

(Förväntar mig cred för mina tappra rim på sista raden!)

Hejskavigörabarn?!

Vissa av oss var aldrig brud-brudarna som blev kära i Backstreet Boys killarna eller tapetserade väggarna med planscher på Leonardo Dicaprio. Pussjage var spännande men för det mesta ganska läskigt, blött och konstigt. Men något har hänt bland Göteborgs icke-brudbrudar. Plötsligt kan vi inte fika normalt, koncentrera oss på samtalet som vi tappert försöker föra eller se en film utan att bli förlorade i allt av manligt kön. Allt är visserligen ett stort ord, okej: Men icke-brudbrudarna har förvandlats till brunstiga hondjur som suktar efter varenda sjukt snygga man som kommer in i synfältet. Det är som om våran hög-fertila tid av livet gör att vi kastar suktande blickar på allt av (snyggt) manligt kön. Och de är många just nu. Speciellt i Haga. Där fikar hondjuren gärna. Och ofta. Även om koncentrationen är vikande.

.

THE RED STONE OF GBG

EN SKÖN PLATS ATT VILA ÖGONEN PÅ.

En odödlig känsla

Det är spännande att leva. Oavsett om det handlar om att lägga sig över bockstyret och trampa iväg i svindlande fart, dricka otaligt många öl eller testa gränsen för hur länge man kan dansa en hel natt. Det känns galet gött att man varken är en sårbar barnunge eller en förstelnad vuxen, (no offense alla ungdomliga vuxna), men att uppleva känslan av att allt precis börjat och att ingenting kan stoppa karusellen som snurrar förbannat fort när man är 19 år. Och visst har man sett döden, men vi blundar, lägger i högsta växeln och tänker att det bara är fåglar som kan bli överkörda.