I STADEN SOM ALLTID DÖR

Idag vaknade jag upp i en takvåning mitt i stan. Illa kvickt klädde jag på mig och promenerade ut på gatorna. Genom allén, Vasastan, över Avenyn och Heden. Där gick jag med storögd blick i mina jeansshorts, en simpel midsommarafton mitt i stan som alltid dör. Inte en sate så långt blicken nådde. Jag var ensam mitt i storstaden, bortsett från punkarna som promenerade bakom mig med bergsprängaren på högsta volym. Hade det inte varit för punkarna hade det känts hopplöst. Punkare och bergsprängare inger alltid hopp om framtid och fest. Sen plockade jag blommor och såg ett rådjur. Det blir en annorlunda midsommarafton iår.