Hur dum är du på en skala från ett till 20.0?

Betygen har trillat in genom brevlådan. Jävligt fint känns det. Som en stämpel i pannan på hur bra man är. Eller kanske en kniv i hjärtat när betygen från ettan klistras upp som skamfläckar på det vita pappret. Skamfläckar i form av sömn på nationella prov och sådant. Eller renodlat hat mot surkäringslärare. Det finns en hel historia bakom varje bokstav på det där pappret. Och visst fan var vi bäst på allt, egentligen. Så jävla jobbigt att bevisa det bara, krävde ju en väldans masssa jobb och smörerier. Så här sitter jag, en simpel tisdagsnatt med min nya stämpel i pannan och drömmer om att snittet kan ta mig till England.